Varför glömmer man det...?

I dag har jag den första hel lediga dagen sedan i maj. Jag har varit till frisörers, drällt runt i butiker och avslutar nu en lunch i Gamla Stan.
Det är här jag inser det, jag behöver kvalitéts tid med mig själv!
Jag var duktigare för några år sedan, tog mig mer tid. Nu gör jag säkert mer, men för sällan helt solo...
Varför är just detta så hopplöst svårt att komma i håg?

Om jag inte behöver vara hemma och packa? Det mesta är klart. En maskin att köra, och så ner med allt i väskorna.
Häpp...!

Det var en gång ett hus, eller snarare tre...

Nog känns det lite konstigt! Nu lämnar vi de stora husen...!
Husen som när de byggdes, nästan skapade sig en egen liten stad omkring! Många, många, många rum och långa, långa  korridorer. Nu bygger man om hela komplexet till lägenheter. Någon som vill bo i något av våra mötesrum? 
Vi lämnar Råcksta, och det blir Solna som ny adress. Inte långt från Vasavägen, där jag kamperde under mina första Stockholmsår. Lustigt, hade jag bott kvar i dag hade jag kunnat äta lunchen hemma!
 
Möjligen lite taskig planering, att jag faktiskt inte får vara med på invigningen i nästa vecka. Nu kommer jag dit när alla redan är vana! Men jag har ett nytt snyggt inpasseringskort, och flyttlådan var uppmärkt när jag lämnade in under em. 
 
Nu hoppas jag bara på att stora Berlin Björnen som bott utanför vår entré får flyttas med. Han mötte mig vid mitt första besök, och lugnade mig när jag försöka hitta in i huset, vid mitt första besök.
Tänkte faktiskt inte på om han fortfarande stod kvar när jag drog i väg. Orsaken var att min uppmärksamhet stals av en GB box som rymt, och parkerat sig på andra sidan ingången...
En glass, någon...?
Å så alla våningar...

Tack och hej...


Nu packas det för fullt. Först försvinner skärmarna. Min skärm som jag fått behålla på nåder, Snoddes i morse! Sedan, före lunch alla kaffemaskiner. Faktiskt, nästan katastrof. Vi tvingades köra rosa bubblor till tack och adjö tårtan. Spännande tider med ett helt nytt kontor.

Men jag då? Jag drar till Berlin. Jag vet, det är läckert! Men väl hemma har kamraten stannat på västkusten. Andra ggn det händer på några månader!! Det nya samhället, polarna långpendlar... Bara jag kvar...
Just nu vill jag inte vara så där positiv och modern. Bara väldigt självisk! Jag vill ha kvar alla i storstan!
Att de inte förstår sitt eget bästa!