subwaystar

Gillade istanbul på 80-talet, gillade istanbul på 90-talet...
Bara älskar istanbul av i dag! En spännande, cool och kaxig orientalisk prinsessa! Vacker, och förvånande! Som breder ut sig över kullarna, som stupar ner för backarna! Man vet aldrig vad som döljer sig bakom nästa hörn. Något sofistikerat renoverat, något totalt förfallet? En häpnadsväckande utsikt? Behagliga innevånare...!
Mäktiga miljöer! En nära historia...!
Några sista bilder som visar denna smältdege, mångfald eller bara ett ögonblick!

En liten gränd, proppad med skyltar, proppad med människor. Ett härligt myller...!

Ramadan brödet, finns bara under fastemånaden, och bakads för sen eftermiddag...

En neutral port döljer en lyxig och läcker bar med fantastisk terass och storslagen utsikt!
Här Mimotel, och en vy över Bosporen...

Inte New York, istanbul...!

På en innergård...

Paraboler, minareter...

Husen som bara fortsätter, klättrande över kullarna, klättrande på höjden...     

Något jag omedelbart slås av här, är att total kommers ständigt råder! Var jag än befinner mig har någon, något att sälja! Men känslan är inte alls påträngande! Det är snarare en intressant företéelse!
För det som finns till salu kan vara allt, till det enklaste enkla...!
Något som alltid någon behöver, just här och nu!

Från bussen ser vi stånd efter stånd som säljer grönsaker eller frukt! Mitt i gatan kan man köpa sig en vattenflaska! Säljarna cirkulerar vant mellan de framkrypande bilarna! Varför inte köpa en gurka av mannen här ovan? McDonald's har egna MC bud! Du ringer, MC Donald's kör ut! Eller en pizza? En ny Lacoste tröjor av en gatuförsäljare? Strumpor? Snurror av olika slag, utanför bazaren...
Parfymer, klockor...? En solfjäder mot solen? En liten kille passerar vårt bord för 5 gången samma kväll med en stor våg i famnen. Han är mer i tjänstesektorn!

Uppfinningsrikedommen har inga gränser...!

En enkel kärra, eller ett "riktigt" ständ vid väg kanten...

Ett äldre par går runt med "låda" på magen och säljer pennor och annat "bra att ha" i ett restaurangområde!

I bland händer de där ofattbara...
Under eftermiddagen satt vi på ett litet café i stadsdelen Cihangir, Cafe Susam...
Känslan var fransk, men också lite "Söder", en snygg bar, ett rikt folkliv! Liv och rörelse, och en riktig trafik knut, trots att två bilar knappt kunde mötas! Det uppstod en del lustiga incidenter i den lilla korsningen nära vårt bord!

Vi funderade över ditt och datt och iaktog omgivningen över vår Turkiska Kaffe.
Innan jag åkte, köpte jag "Mitt namn är Röd" av Orhan Pamuk. Utspelar sig i Istanbul, och kände att det kunde passa! Dessutom var det på rekomendation av N.
Vi kom in på boken, diskuterade författaren. Kände att historien borde filmatiseras, bara regissören var den rätte.

Å det är ungefär då N "studsar" till, och blir alldeles till sig! Vem passerar vårt lilla café bord, om inte författaren själv! I sällskap med en grupp människor! Han har en ljus keps på huvudet!
Vilket sammanträffande!
I dag har jag sett en kulturpersonlighet, tillika nobellpristagare! Nu måste jag givetvis hem och läsa berättelsen! Detta måste ses som ett tecken!

För nästan två veckor sedan samlades vi.
Ett kompisgäng, mer eller mindre kända för varandra!
Det stora äventyret väntade! Att tillsammans se istanbul och sedan dra ner till Edremit viken, och lilla Hotel Lila.
Alla trillade vi in från olika delar av Sverige, på olika tider...
Gemensamt, vår organisatör Mr Jansson.

Jansson's Elva...

Likt "Ocean's Eleven" är det nu efter "utfört uppdrag" åter tid att spridas...
Proppade av upplevelser, intryck och med flera nya goda vänner!
Vilken häftig grej vi haft äran att få uppleva tillsammans!

Började avrundade redan i går kväll, under en liten sammankomst hemma hos G.  Redan då, tackade några i gänget för sig. Andra drog i dag på middagen. Några stannara till på söndag, och jag tillsammans med S och N stannar till på måndag.
Så ytterligare några Turkiet rapporter är på gång...!

Så blev det en ny busstur...
Nu visste vi vad som skulle hända och kände oss som ett riktiga buss proffs! Å på samma vis som på vägen ner, dagen gick fort!!

Lämnade lilla Lila redan vid niotiden, på morgonen. Busspojken med fluga, höll oss på gott hummör med kaffe, vatten och läsk. Mat paus på vägen... Jätte anläggningar där bussarna rullar in på rad, och hungriga passagerare väller in. Så det gäller att det är snabb service!
Det är snabb service!
Kan det ha funnits 30 damtoaletter på rad? Å inte bara hål i golvet...!

Sista biten in mot den asiatiska delen av istanbul går med färja. Skönt att bli lite urblåst efter att ha suttit en hel dag! Men vilket bilkos!! Här är det störst som kör först, och undan går det...! Om det inte tara tvärstopp! Snacka om "infartstrafik"!
Slutligen då, åker vi över den andra stora hängbron som går över Bosporen, och vi är åter på den Europeiska sidan. Taksimtorget nästa och en kort promenad för incheckning på Hotel Feronya.

Det är slitsamt att jobba som buss pojke... Här en paus på färjan över till istanbul...!

Mötande trafik...

Dagarna lunkar på i maklig takt.
Tillbringar mesta tiden under ett parasoll. Läser, tittar ut över havet... Tar ett dopp för lite svalka... Beställer en drink av bar pojken... Pratar med mina medresenärer.
Lite lunch på terassen, en turkisk kaffe i trädgården. Slumrar till...
Serveras afternoon tea under parasollet...
Vi såg delfiner ute på havet!

Väntar på aftonens fyra rätters...
Ser ett stjärnfall...
Dags att sova...

I torsdags lämnade vi då Istanbul, för den långa bussresan söderut. Buss i Turkiet kan vara det vanligaste och enklaste sättet att förflytta sig. Mängder av bussbolag och linjer åt alla håll... Alla i olika prisklasser och av skiftande kvalité.

Vår tur söderut var redan förbokad. Å vår lilla grupp på tolv personer fick platserna främst i bussen. En riktig heldagstur!! Det gick övverraskande bra! Dels för att bussen var av mycket hög standard! Man trodde man satt i ett flygplan! Dessutom hade vi med en egen bussvärd som servade med kaffe, vatten och tillbehör!

Bara att ta sig ut ur Istanbul tog några timmar. Denna helt gigantiskt stora stad, den bara fortsätter och fortsätter i område efter område... Senare passerade ett fantastiskt, böljande landskap. Hög platåer, och ner i dalar. Förbi oändliga fält med solrosor, olivlundar, fikon. Lastbilar överfulla med knallröda tomater. Njöt av vackra vyer över över vatten...

För att slutligen komma fram till en lite station långt bort. En liten buss väntade för att köra oss sista biten till lilla Motel Lila...

I väntan på bussen...

Bara att välja sin underhållning... Såpa, drama, nyheter, kanske en amerikansk film,,,? Ja, dubbad på turkiska då...

Senaste besöket i kvarteren runt Galatatornet gjorde jag för elva år sedan.
Det har hänt en del...!
Gillade området då, och hade önskemålom att få komma tillbaka. Den här gången visste jag inte ens att jag var i närheten. Så svängde vi runt ett hörn...
Skön läcker miljö, men snygga butiker och barer. Bortom både krims och krams!
En känsla av små gränder i Paris? Hur jag nu kan känna det eftersom jag inte varit där annat än på film.

Stannade till för en turkisk kaffe. Flyttade över till nästa servering där det gick att få en riktigt läcker mojito. Dessutom bjöds vi skön, lite softad jazz, kan det var mer är en fem poängare...?

I ett av fönstren en bit upp såg jag en man som stod och rökte... Allt var perfekt regiserat!!
Å jag lyckades få med honom hem...!
I alla fall på bild!

För några dagar sedan, när vi fortfarande var kvar i Istanbul, inleddes fastemånaden Ramadan.
Långt i från alla i denna orientaliska mega metropol följer traditionerna, men många gör det!

Något vi själva fick erfara, när vi en av kvällarna skulle ut och äta lite kvällsmat.
Vi hade siktat in oss på en kebab, och hittade baren ovan i en av alla små gränder från Istiklal gatan.
Direkt blev vi tillfrågade om vi skulle ta med maten...?
Nja, vi hade räknat med att sitta ner och äta vid ett av borden! Baren var ju trots allt ganska stor, och det fanns gott om bord.
Fullt, löd informationen...
Vi valde i stället en liknande bar, fast mindre på motsatta sidan om gränden.

Ganska snart började de skapas en kö, vid sidan om där vi satt... Som bara fylldes på!
Då förstod vi! Folk hade bokat bord! Vi hade en moske runt hörnet, och hörde när "startskottet" gick.
Dvs, efter kvällsbönen! Då var det fritt fram, och alla var hungriga, och alla ville ju ha mat...!

Om vi annars märker att Ramadan pågår?
Till alla måltider serveras vi ett mycket gott bröd, som enbart äts under fastemånaden. De stora bröden är färdigbakade i bagerierna lagom tills det är tillåtet att börja äta efter mörkrets inbrott!

Det turkiska köket är verkligen något exrta!
Alla underbara meze rätter, röror av alla de slag, grillade grönsaker, spett...
Dessutom, tror att de alltid smakar lika bra! På fina gatan, likväl som mitt i natten i någon av de små kebab kioskerna uppe vid Taksim torget.

Här en "brick" restaurang på Istiklal gatan... Finns i ett oändligt antal!
Enkelt, man kollar och pekar ut vad man vill ha! Sedan får man ofta hjälp till borde med sin bricka!
Välsmakande och mycket prisvärt!

Blogga live...?
Man tar en bild, man petar in den i PC'n, man kopplar upp sig trots att man befinner sig mitt ute i ingentinget på den Turkiska landsbygden?
OK, en högst sofistikerad del av den Turkiska landsbygden!! Eftersom stranden både har trådlöst nätverk och kypare som server läskande drinkar och goda nötter.

Problemet är möjligen, om skärpan på bilden blir godkänd? Det är lite svårt att se skärmen i motljuset! Och att hålla sig under parasollet... Annars bränner man sig! Temperaturen har stigit till en bit över 40...

Oj, nu badar folk!
Tror jag ska följa dem!
Sedan måste stolen justeras...
Mina tår börjar sticka ut i solen!

Så har det hänt IGEN...
Detta börjar bli riktigt trist!
En väska på vift, eller snarare TRE väskor på vift...
I 48 timmar, en evighet!
Samma jeans i 3 dagar går ju hemma, men i Istanbul och 32 graders värme!??
Får inte hända!

Det var Finnair i måndags. Ett planerat byte i Helsingfors, men helt klart alldeles för tajt!
Vi kom med, men inte våra väskor!
Så vi tre väsklösa, fick ta oss tomhänta in till Taksim i Taxi.

Informationen var, ankomst tisdag em.
Tisdag kväll, fortfarande inga väskor levererade!

Onsdag, flera nya samtal. Måste komma nu!
Vi ska vidare!

Var börjar man om man behöver köpa en helt ny garderob??
Byxor, toppar, badkläder, hygienartiklar, alla laddare!
Telefonen dör, PCn dör, alla kamror...
Måste ha ett besked!! Måste få veta!

Ankommit Istanbul, körs ut efter 16...
Kommer våra väskor, kommer våra väskor...?
Vad gör man om de inte dyker upp?

När vi kommer tillbaka till hotellet vid midnatt finns väskorna i receptionen, några timmar senare checkar vi ut för färd söderut.

Inför nästa tur ska jag ha nya fungerande väskor. Detta får inte hända igen.
Men fråga mig inte hur det ska gå till. Att få ner bagage för flera veckor i ett handbagage?
En nöt som ska knäckas.

Tänk så lycklig man kan bli över en väska!

Vi har funnit en bit av paradiset...!
Havet, bergen och därimellan en liten strand!
Ett litet hotell, i Lila... Några få rum! Några utvalda gäster... Inga barn tillåtna!
En vacker, läcker lite trädgård!
Tar ett morgondopp...
Det är alldeles ljummet!
Cikadorna spelar...
Köket bjuder fantastiska delikatesser, en kaskad av goda smaker, härliga färger!

Tillbringar dagen under ett parasoll. Havet svalkar behagligt... Läser en bok, slumrar till...
Kanske lite vila i någon av hängmattorna under olivträden?
Eller en drink i den lilla baren?

En temperatur som lugnar ner, ingen stress, man bara är...

Där borta, skymtas Mytilini.
Detta är Turkiet, och lilla Motel Lila, en bit av paradiset...!

Den privata stranden med några parasoll, och bakom den fantastiska, lummiga trädgården...

Den lilla matsalen med utsikt över havet...

Trodde verkligen att  jag lyckats bryta ovanan att alltid packa i sista minuten...! Sist hade jag fått ihop väskan redan under em, eller var det möjligen under tidig kväll? Men det var uppenbarligen ett undantag! 
I dag tog det lite längre tid. Men det berodde nog mest på att jag inte kunde bestämma mig för vad jag skulle ta med mig. Å dessutom valde att landa i TV soffan mitt i själva packandet.
Kollade på Die Hard 4.0.
Ja, men den var inte dum!!
Perfekt för att samla tankarna kring...! För en gång skull är jag, eller snarare var jag lite stirrig, erkänner!
Inte riktigt till freds med en fortfarnde ganska begränsad garderob, och dessutom så ska prylarna passa både under en palmen och på fina gatan!

Har även hunnit med ett slag med mp3 spelaren. Använder den ju nästan bara på semester turer. Å varje gång är den utslagen, och vägrar ta emot nyheter. Jag får ladda om den, gång, på gång, på gång, och lirka...
Skiter väl den i, kan jag säga! 
Vet inte om jag lirkade i dag...? Var på väg att dumpa allt i papperskorgen. Ville bara inte...
Så plötsligt...!
Ja, ja... Den funkar, och den är laddad!
Kan jag även säga om alla extra batterier, om mina kamror och om min PC...
Så har jag bara en plats på nätet?
Då ses vi förhoppningsvis från Orienten, nästa gång!

Efter två intensiva dagar har jag i dag, bara varit LAT.
Börjar bli söndagarnas signatur, numera!
En härlig vana, att bara sitta på balkongen och ha det bra! Å njuta av en kaffe...

Jag har haft några gäster, så det har inte varit totalt stiltje!
 
Sedan är det ju inte omöjligt att man ändå är effektiv. Men först fram emot kvällen när temeraturen är mer lagom, och det är för mörkt att sitta på balkongen och läsa.
Finns en del att tvätta, och dessutom skulle jag behöva kolla igenom om jag har några passande sommarkläder redo för semester! Ja, men det är ju de där med att ha rätt prylar med sig. Att inte behöva släpa runt på en massa barlast. Hur ofta man än åker, det är alltid lika svårt tycker jag! Allt ska passa allt, och dessutom funka på badstranden likväl som på flotta barer i en världsmetropol.
För jag ska drick Mojitos i baren på MIKLA...! För snart sitter jag där vid baren och beställer...!

MIKLA, Bar och Restaurang på taket av The Marmara Pera Hotel, Istanbul. 
Bilden har jag lånat från hotellets hemsida, snart kan jag presentera mina egna...