Tack och hej...


Nu packas det för fullt. Först försvinner skärmarna. Min skärm som jag fått behålla på nåder, Snoddes i morse! Sedan, före lunch alla kaffemaskiner. Faktiskt, nästan katastrof. Vi tvingades köra rosa bubblor till tack och adjö tårtan. Spännande tider med ett helt nytt kontor.

Men jag då? Jag drar till Berlin. Jag vet, det är läckert! Men väl hemma har kamraten stannat på västkusten. Andra ggn det händer på några månader!! Det nya samhället, polarna långpendlar... Bara jag kvar...
Just nu vill jag inte vara så där positiv och modern. Bara väldigt självisk! Jag vill ha kvar alla i storstan!
Att de inte förstår sitt eget bästa!