Ett dygn sedan...


För snart ett dygn sedan ringde klockan och det var dags att stiga upp.
Dags att påbörja den långa resan.
Allt var ju klart sedan i går, och jag hade ok med tid. Kunde inte låta bli att gå ut på balkongen och njuta av skådespelet. Det var strålande sol, men helt vitt! Ja inte av frosten, även om det helt klart hade varit under noll och vänt.
Det var tvärdimmigt! Hur läckert som helsdt. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0