subwaystar

För några år sedan träffade man nästan alltid på dem när man var inne i stan. Alltid i grupp, i vaggande dans till sitt eget klinkande, klockande och enformigt mässande... "Hare, Hare Krishna, Hare Krishna, Hare Hare..."
Då hörde de till stadsbilden.

Men, under några år har de varit borta. I stället har det varit "Inka orkestern" som kört hårt! Var jag än landat i Europa har de redan hunnit före mig och spelat på sina paanflöjter. Kanske inte lika mycket dans, men lika enformigt ljudliga. Å alltid samma koncept! Å alla låtar låter ju lika...!

Men så för en vecka sedan, gjorde ju stan med PC doktorn.   
Hörde klinkandet och klonkandet, och vi visste båda omedelbart vad ljudet innebar. Hare Krishna är tillbaka! 
Tänk att vara så förknippad med ett ljud!! Intressant!
I dag sprang jag på dem igen, och inte bara ljudligen!
Nej, i dag kom de vandrandes i procession längs Kungsgatan, med poliseskort!
Fler deltagare, mer iögonfallande men med samma klinkand, klånkande och mässande sång.

"Hare, Hare Krishna, Hare Krishna, Hare Hare..."
 
 Hare Krishna har dansat in i tjugohudratalet...