subwaystar

I morse när jag skulle till jobbet fick jag vänta extra länge. Det var tåg till Alvik, och tåg till Åkeshov... Sedan äntligen, efter 5 minuter kom ett som gick hela vägen. Ok, allt är relativt. Fem minuter är ingenting...! Men till saken hör att jag hade försovit mig och var sent till ett möte. Då har FEM minuter stor betydelse! 

Eftersom jag alltid har radion i öronen brukar jag inte läsa Metro. Kanske man inte ska erkänna här??? 
Nu valde jag i alla fall att börja bläddra i ett ex som hängde där jag satt. Lugnande inverkan. ;-) Bläddrade runt och började läsa om Lasse Hallström som skulle filma i Danmark... Å tittade upp av en händelse och insåg att jag redan var framme och kastande mig av och höll på att fastna i dörrarna och... 
Jo då, det löste sig med mötet! Men det kändes som om jag försökte komma med bra åsikter samtidigt som jag fortfarande hade kudden kvar i ansiktet!

Morgonens rivstart, eller snarare brist på! Gjorde att jag blev kvar lite längre. På tåget igen, lika borta som i morse! Fortfarande samma radiokanal. Inser att jag är HELT ensam i vagnen!! Men det händer inte i den här stan!
Nu hade ju knorren varit att jag befann mig i lokstallarna. Så var det inte, vi rullade på som vanligt. Men lite intressant att det på hela vägen in, inte steg på en ända person! Vi måste ha legat rygg i rygg med föregående tåg!


Kolla, inte en människa...! ;-)